http://tidsverkstaden.se/forum/ Tidsverkstaden - forum » Topic: DN och övrig media förstör downshiftingbegreppet en Tue, 22 May 2012 01:52:26 +0000 http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/3#post-278 mån, 29 Mar 2010 22:34:06 +0000 Anonym 278@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Tipset till er som ska börja jobba eller precis börjat:<br /> Låt utgifterna vara fortsatt låga, växla inte upp! Köp inte bil, köp inte hus, åk inte till Thailand bara för att ni har pengar. Spar överflödet under några år, så har ni goda förutsättningar att sedan kunna gå ner ordentligt i arbetstid.<br /> Man vänjer sig snabbt vid en högre standard, njutningen är tillfällig. Lyxkonsumtionen känns snart som nödvändighet, inte som en krydda.</p> <p>Jag har haft turen att inte helt trivas i heltidsjobb. Bara tanken av att jobba kvar fram till 65 gör mig deppig så jag blev tvungen att hitta en väg ut. För min del handlar det om att leva på mindre än vad jag får ut. Om ett par år behöver jag egentligen inte jobba mer, men jag kommer nöja mig med ungefär 20 timmar/vecka. Och det ska vara 20 timmar i ett kreativt och praktiskt yrke, är trött på kontorsmiljön med ändlösa möten och dokumentskrivande.<br /> Visst har jag haft tur, jag är ganska högavlönad och har kunnat spara ihop till pensionen innan jag blir 35. Men samtidigt har jag under lång tid levt billigare än mina kollegor, rest mindre än de flesta och inte köpt någon bil. Gliringarna från omgivningen får man ta som kvitto på att man är inne på rätt spår :-)</p> <p>Må väl! /TMP </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/3#post-172 tis, 19 Aug 2008 21:50:33 +0000 Anonym 172@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Det är väldigt spännande och inspirerande att läsa de olika inläggen om downshifting.<br /> För att svara på föregående skribents fråga, Jag och min sambo har väl heller aldrig växlat upp.<br /> Det beror nog främst på att vi aldrig har haft fast heltidsjobb samtidigt utan jobbat/pluggat/varit arbetslösa om vartannat.<br /> Nu är vi i 30-års åldern, har för första gången jobb båda två. Det börjar bli dags att stadga sig, skaffa familj och så. </p> <p>Vi vill bo på landet, är inte särskilt intresserad av statusprylar och som det är nu lever vi ganska snålt pga vårt tidigare "studentliv".<br /> Jag ser egentligen ingen anledning, till att börja konsumera en massa och ändra livsstil för vi trivs väldigt bra, bortsett från att vi bor i stan.<br /> Jag hoppas det kan förbli så även om vi köper ett hus och skaffar barn, men det tror jag.</p> <p>Jag har aldrig haft några tankar på ett enklare liv innan jag började jobba "på riktigt". Innan dess strävade jag efter utbildning och ett jobb jag trivdes med utan att riktigt tänka efter varför. Jag tror det är något som präntas in i en från alla möjliga håll. Nu inser jag att det som är allra mest värdefullt för mig är tid. </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/2#post-151 tis, 10 Jun 2008 21:30:58 +0000 Anonym 151@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Det jag var inne på med mitt inlägg i "personliga åtaganden" var att jag som är dryga trettio inte växlade upp så drastiskt när jag var färdig med min utbildning. Istället valde jag/vi att leva med nästan samma standard som när vi pluggade. Det är detta som jag är lite nyfiken på - finns det flera som aldrig "växlat upp" utan avstått medvetet från den galna konsumtions/arbetspiralen redan innan den börjat? </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/2#post-149 mån, 09 Jun 2008 09:47:30 +0000 Anonym 149@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Jag, 75% arbetande förskollärare tröttnade på hetsen i jobbet, alla föräldrar som sprang in med sina små på morgnarna för att rusa på sina affärsluncher och viktiga möten medan jag tog hand om deras barn, fostrade deras barn. Mitt steg i livet har inneburit att jag varvat ner efter en lång sjukskrivning och kommit fram till att jag inte längre kan jobba med barn. Down-shiftningen är att jag ska gå en annan utbildning, klara försörjning på stipendier och ströjobb samtidigt som det finns en familj att försörja, två små barn. För mig, för oss innebär det att vi lever annorlunda, inga semesterresor, husrenovering får vänta men i slutet blir det mer kvalitet för både vuxna och barn. Är de vuxna nöjda och glada i sina liv så smittar det av sig på barnen! Down-shiftningen är gjord men i höst varvas det upp igen. Förhoppningsvis blir det bra, om inte får vi tänka om... </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/2#post-145 sön, 18 Maj 2008 10:37:42 +0000 Anonym 145@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Terri Herrera har skrivit en läsvärd krönika om downshifting i Aftonbladet,<br /> <a href='http://www.aftonbladet.se/foraldrar/terrieriksson/article2484817.ab' rel="nofollow">http://www.aftonbladet.se/foraldrar/terrieriksson/article2484817.ab</a><br /> Hon skriver om den typen om downshifting som beskrivs i medierna</p> <blockquote><p>Varenda tidning med självaktning har hakat på fenomenet. Vi har fått följa familj x som sålde allt och flyttade till Karibien, den framgångsrika mediepersonen som blev lika framgångsrik bagare och familjen y som flyttade ut på landet och renoverade en fantastisk jättekåk.</p></blockquote> <p>Men hur hon hellre vill läsa om valiga downshiftare.<br /> <strong>Att byta till en softare livsstil när man säljer ett företag för flera miljoner är lätt. Att byta till en småsunkig vardag när man har dåligt med stålar är supermodigt. Respekt!<br /> </strong><br /> Och jag kan hålla med, att läsa om någon som jobbar mer än heltid fast på olika ställen, pendlar till stan, renoverar hus och tar hand om barnen - det är möligtvis omväxling men inte nedväxling.</p> <p>Anki </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/2#post-95 ons, 30 Jan 2008 14:57:37 +0000 MankePanke 95@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Om man söker en mer teoretisk förståelse för fenomenet kanske vi skall prata om förändringar i sociala koder samt hur dessa relaterar till olika sociala grupper. Vad vi ser i begreppet downshifting är en förändring i en social kod för en medialt framhållen social grupp: Idealbilden av framgångsrika karriärmänniskor (jfr Jörgens inlägg). Visst kanske denna grupp existerar, men är det inte mer troligt att det vi har att göra med en väl endimensionell kategori, där själva förenklingen gör idén både lättbegriplig och projicerbar? Om så är fallet gör det att själva begreppet downshifting kan vara missvisande, en medial konstruktion som exkluderar andra grupper från fenomenet. Betraktar vi istället fenomenet med utgångspunkt att det är en social kod som sprider sig allt mer mellan olika befolkningsgrupper, kan vi istället kanske finna andra typer av aktiviter i andra grupper vilka relaterar till en och samma värderingsförskjutning? Kankse att de imateriella dimensionerna av våra livsprojekt ges större utrymme.<br /> För att också delvis gå i polemik med Ölandsbon, tror jag inte ett dugg på att omgivningen är statusbefriad, däremot skulle jag kunna tänka mig att statusen byggs upp med andra sociala koder (markörer) än de som tar sig materiella uttryck. Men å andra sidan behöver inte det betyda ett dugg för er, vare sig ni ser det eller inte. Huvudsaken är att ni trivs och är nöjda med ert val. </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/2#post-93 ons, 30 Jan 2008 09:07:09 +0000 Anonym 93@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Se downshifting som en nödvändighet (positiv sådan) för ett hållbart liv med tanke på vår miljöpåverkan istället för en egoistisk handling. För ett tag sedan såg jag en intervju på TV av en ung barnfamilj som deltog i ett "koldioxidbantnings-projekt", tror det var i Stockholm. De berättade om allt de lärt sig och alla förändringar de gjort. Avslutningsvis nämnde de att de till sin förvåning plötsligt upptäckte att de nu hade mer pengar över. Så mycket att de kunde minska sin arbetstid! Det visar så tydligt hur detta hänger ihop - vill vi verkligen minska vårt ekologiska fotavtryck hamnar vi med all säkerhet i ett läge där vi konsumerar mindre och därför behöver mindre pengar. Alltså en form av downshifting.</p> <p>Det omvända KAN gälla, men inte med samma automatik. D v s genom att leva ett enklare liv - downshifta - frigör vi egentligen tid och resurser för att kunna leva ett hållbarare liv, men det kräver en medvetenhet och en aktiv handling i detta fall. </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/2#post-92 tis, 29 Jan 2008 22:29:03 +0000 Eva 92@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Det här med att ha en plan, som någon skrev, tror jag är viktigt. Man behöver förbereda sig både ekonomiskt och mentalt för att göra en ordentlig förändring i livet. Även om man har råd att jobba deltid säg 20 tim/v. , så är det risk att man blir lite ensam i sin vardag om man inte har andra verksamheter pågång. De flesta människor i ens omgivning är fullt upptagna av sina jobb, så sådär värst socialt behöver det inte bli med grannar osv. Men att bli ledare i sitt eget liv är underbart, det försöker jag just nu. Har man haft en arbetsgivare som bestämt vad man skall göra i 15 år, så är man ovan att dra upp nya riktlinjer. För det mesta är det underbart, men vissa dagar kan kännas tyngre. Jag tror jag förstår hur en del pensionärer kan känna när ett långt yrkesliv är slut, det blir en sorts tomhet och man måste ge mening till sitt eget liv. Klarar man av det och kan leva på små ekonomiska medel då tror jag man har lyckats! </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/2#post-90 tis, 29 Jan 2008 21:57:02 +0000 Anonym 90@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Alla vi vet ju innerst inne hur vi vill leva våra liv. Det gäller att lyssna uppmärksamt på sin egen inre röst. Jag har själv valt att 'downshifta' men inser att det är för att vi har det ganska gott ställt. Jag håller med att de flesta svenska familjer skulle kunna leva gott även om båda jobbade 'bara' 75%. Men vi verkar aldrig ha tillräckligt. Det är en fråga var och en kan ställa sig och sedan svara ärligt. Alltså 'hur mycket är tillräckligt för dig'. Lev i nuet. Livets mening kan inte vara att sitta på ett kontor för att spara till ens pension </p> http://tidsverkstaden.se/forum/topic/dn-och-ovrig-media-forstor-downshiftingbegreppet/page/2#post-89 tis, 29 Jan 2008 20:39:49 +0000 Anonym 89@http://tidsverkstaden.se/forum/ <p>Jag fastnade för det som Anonym här tidigare skrev om att skära ner på saker i sitt liv lätt kan bli anorektiskt. Jag tror att det finns en sådan risk. Det jag gjorde räckte inte, jag är ändå inte helt lycklig och tillfreds. Men kanske om jag skär ner ytterligare? </p> <p>Sen tänker jag att precis som att det är åtråvärt med ett välbetalt arbete så kan "downshifting" vara åtråvärt och stämma överens med ens självbild, utan att för den sakens skulle vara "sant" för en. Jag menar att precis som många jagat "traditionell status" om man kan kalla det så, och upptäckt att det inte var vad man sökte, så finns kanske samma risk när det gäller en annan typ av status knuten till "downshifting". Kanske tänker jag helt galet. </p> <p>Men det slog mig att status på olika områden ibland byter laddning. Kanske inte i alla grupper, men i flera samtidigt. I mina ögon framstår förstås "downshifting" som positivt för människan, men jag tror det är en lång process att hitta sin individuella balans hur långt man vill gå. I alla fall för mig. Jag har sett mig själv nästan som gröna vågare där jag har suttit i min lägenhet i stan och längtat ut till naturen och det enkla och billiga livet. Men när det kom till kritan så valde vi en toppmodern lägenhet(visserligen på landet) i stället för ett 1800-talshus där vi skulle få fixa det löpande arbetet själva, kanske skulle det bli kallt ibland och komma in möss, strömmen skulle gå etc. Kanske var steget också för långt och det var mycket som inte stämde, men min självbild fick sig en revidering hur som helst. </p>